Rajmond hade ett långt tag funderat på att rymma hemifrån och klara sig själv för det trodde Rajmond att det skulle vara bättre än att bo kvar här hemma och ta en massa bank av sin Far hela tiden. och under natten hade han bestämt sig för att genomföra sin supperba plan all rymma. Det skulle ske under dagen då hans mor och far trodde att han var ute och lekte någon lek med någon. Rajmond ville bli magiker, men det fanns ju inte på riktigt. Kanske kunde han bli riddare istället. Men han ska nog klara det i alla fall. Han plockade han ihop några viktiga saker som, sin kniv, lite kläder och sina besparade pengar. han hade enligt sig själv en hel del pengar, 10 koppar mynt och 3 SILVERMYNT. dom pengarna hade han tack vare hans framgång med tjuveriet. Han sparat under en tid tid som tjuv.

När han hade plockat ihop alltihop som han skulle ha med sig la han allt i ett knyte och slängde Ut det genom ett fönster i hans syskons och hans sovrum. Hans Syskon var 2 bröder och en systen systern var bara 4 månader och hans bröder som var 4 år båda två. Tvillingar alltså. sen gick han och åt sin frukost bestående av gröt fort ock sedan sprang han Ut i friheten allt gick över hans förväntan när han flydde från sin familj. Han försökte sedan komma in till staden men han fick inte följa med någon, så han gömde sig under en fin vagn. Det var ganska bekvämt under vagnen. Precis mellan hjulen under kuskbocken satt det ett par plankor tvärsöver som han la sig på. Plankorna hade Gubben antagligen använde när han smugglade saker. Många gjorde sånt. Det var standard. Där la sig Rajmond och väntade på att ägaren skulle komma och köra iväg till staden.

Han fick vänta ett bra tag eftersom platsen där vagnen stod var utanför det hus där hans mor arbetade. Han var inte rädd för att hans mor skulle få syn på honom för hon hade fått ledigt idag. Det tog några timmar innan Vagnägaren kom ut från huset. Han såg lycklig Ut. Gubben hopade in i sin vagn och körde iväg. Rajmond var glad och kände sig fri. Efter ett tag somnade han av tröttheten som smög upp bakom honom. Han vaknade dock efter en timme. Då märkte han att han inte var där han borde vara. Han befann sig inte ju inte vid staden. Han var ute i Någonstans. Han kände hur om helst inte igen sig. Det var ju värsta ödemarken framför honom. Det började skymma också och han blev åter hungrig. Det var faktiskt så att han inte hade ätit sen i morse. Han tog fram sitt knyte och plockade ut lite mat ur den. Han hade snart ätit upp all mat han hade med sig men han var fortfarande hungrig. Som tur var så verkade det som att vagnen var framme för han kunde se att det låg ett hus framför honom.

Hoppas att det är dit gubben ska tänkte Rajmond.

Det var dit gubben skalle. Men han saktade inte ner. Han fortsatte i samma fart som han haft innan, vilket var ganska snabbt. Han åkte rakt mot ett skjul som stod lite till vänster om själva huset som man bodde i. Han siktade mot skjulet och ökade farten.

Rajmond undrade varför han inte saktade ner och blev lite orolig om gubben hade somnat däruppe eller han bara var lite smått galen.

Precis innan vagnen skulle ha kört in i dörrarna så öppnades dom av sig själva. Men skriket som Rajmond hade påbörjat kunde han inte kväva. Han skrek utav bara helvete, "STANNA". Men vagnen hade redan stannat och han hörde gubben svära och säga saker på språk som han aldrig hade hört förut. Gubben hoppade ner från vagnen och la sig på mage och tittade in under vagnen. Och eftersom det var där Rajmond hade gömt sig så såg Guben honom ganska snabbt.

"VA I HELVETE GÖR DU HÄR?" frågade den fule gubben vänligt. Han slet tag i Rajmond och drog ut honom. Hans styrka förvånade Rajmond, för Gubben hade lyft honom en halv meter ovanför marken.

"Jag...Jag... Jag..." började Rajmond. "Du...Du...Du..." sa Gubben högt, "Fram med det skitunge. Är du en spion?. Eller sänd från Doff att likvidera mig kanske?" Gubben skakade om honom. "NEJ, jag har inte gjort något." Skrek Rajmond "Jag har rymt hemifrån!! Släpp ner mig!! Gubbjävel!! ". Gubben släppte inte ner honom utan hängde upp honom på en krok som satt på väggen. "Du ska tala sanning" sa gubben farligt. Rajmond anade myror i kalsongerna "annars ska vi möra upp dig." Smågigglande gick gubben därifrån. Vi? Undrade Rajmond tyst. Han hade inte sett någon annan. Det kanske fanns någon mer i närheten.

Men det hade varit en tröttsam dag för Rajmond och förutom att han var trött, hungrig, rädd, smutsig, förkyld och lite ont i vristen så hängde han på en krok och kunde inte koma ner och somnade därför efter en knapp halvtimme. Gubben hade kommit tillbaka till ladan en stund efter Rajmond somnat med lite mat. Men eftersom han sov så var det ingen idé att ge honom maten. Och han Rajmond såg ut att kunna sova resten av sitt liv, så Gubben åt upp maten själv. Lite bröd och öl var det. Sen rapade han och menade med det att han var mätt.

Sen kom han ihåg Ungen som hängde på kroken och han undrade vem han igentligen var. Han hade sagt att han hade rymt hemifrån och nåt mer. Han var ganska ung för att vara spion ändå. Det återstår väl att se sen när han vaknar. Han kanske inte var en spion iallafall. Ungen gäspade plötsligt och visade sina stora lite smått gula gaddar. Gomorr´n sa Gubben. Ungen spärrade upp ögonen och började vrida på sig. "Jag har inte gjort något." Sa han. "Varför låg du under min vagn som en annan idiot." Sa gubben som svar på den frågan som Ungen inte hade frågat. Rajmond sa vad han hette och berättade sin historia för Gubben. Gubben hette Aron fick Rajmond reda på efter han hade berättat allt han visste. "Din historia verkar trolig och jag vet att du inte ljuger, lita på mig, jag vet sånt. "Va bra!"sa Rajmond. "Kan jag få komma ner härifrån nu?" sa Rajmond och gungade lite menande upp och ner på kroken som han hängde på. "Oj, det glömde jag visst... Förlåt." Sa Aron och gick fram för att lyfta ner honom. Rajmond passade på att syna Aron. Första ögonkastet så såg Aron ut som en helt vanlig Gammal gubbe. Men medans Aron och han pratade verkade det som att Rajmond öppnade sina ögon en gång till, fast dom redan var öppna. Aron blev då mycket yngre och större. Han såg ut som en Hjälte hämtad från sagorna tycket Rajmond. Han nämnde detta för Aron och när Aron fick höra detta fick han en konstig blick och hans ögon blev silvriga. Rajmond ropade till av förvåning och Arons ögon blev genast normala igen. "Va såg du?" Frågade Aron Rajmond. "Dina ögon..." svarade Rajmond, "Dom blev silvriga och väldigt konstiga."

Aron skrattade till och sa lite tyst "Så det är du?". Rajmond förstod inte nåt. "Vadå?" Har vi träffats förut?" Frågade han. "Kanske kanske inte." Svarade Aron kryptiskt och log ännu mera än förut. Följ med mig till Huset så du får lite sömn. Du måste vara ganska trött vid detta laget, sa han och Rajmond kände att han blev tröttare och tröttare. "Jo, det är jag väl." Sa han. Han följde med Aron ut från ladan och gick mot huset. Naturen var helt underbar och han kunde inte se ett hus så långt ögat nådde. Bara hjortar och andra vilda djur. "Vad vackert här är," sa han till Aron. "Jo, det är nog lite därför som att jag bor här ute. " svarade Aron och tittade bortåt han med. Huset som dom var på väg mot var en stuga av timmerstockar och låg perfekt ihopfogade. Det måste vara ett bygge av en Mästare tänkte Rajmond. Aron öppnade dörren till stugan och gick in. Rajmond följde efter. Där inne var det helt underbart. Väggarna hade lite tavlor och annat intressant. Men vad som fångade Rajmonds ögon var vargen som låg framför brasan. Han flämtade till. Men hanb sa inget. Vargen hade fått syn på honom och tittade på honom, bedömde honom, sen tittade han på Aron som hade ställt sig lite avsides och beskådade Vargen och Rajmond. Aron tittade tillbaks och nickade då och då. Rajmond tyckte under denna korta stund höra ord som, "ja" och "Shadi" och något annat som han inte uppfattade. Han stog som förstenad. Vargen tittade åter på honom och lyfte på sig och lunkade fram till Rajmond, satte sig på bakhasorna och tittade honom djupt i ögona. Rajmond kunde inte slita sin blick från vargens ögon. Helt plötsligt satte sig vargen upp och gick tillbaka till sin plats vid brasan och la sig där och verkade somna. Rajmond vaknade ur sin trans av att Aron rörde på sig. "Det fins en säng där borta" sa han och pekade mot en säng som stod i ett hörn av stugan. Rajmond gick genast dit och ramlade ihop på den. Han kände sig egendomligt trött och somnade genast. Kvar stog Aron och nickade för sig själv. "Visst är det du" sa han tyst och tittade på Rajmond där han låg och sov. Sen gick han och lade sig brevid vargen framför brasan och somnade själv in i drömmens underbara värld.

Rajmond vaknade av att vargen hade kommit och lagt sig i sängen brevid honom. Han rullade försiktigt ur sängen och satte sig på sängskanten. Han gäspade länge, det kändes bra. "Det finns mat på bordet härinne" hörde han Aron säga från ett annat rum. Han satte sig upp och gick in till rummet, där på bordet fanns det mycket mat.